Nous sommes unis

En kommentar

Vaknade imorse av att solen sken mig rakt i ansiktet. Blir alltid glad av solen, så genast kände jag att detta skulle bli en bra dag. Kollade sen telefonen och har fått massa meddelanden hemifrån Sverige, från oroliga vänner som undrar hur jag mår. Först förstår jag ingenting; jo men jag har sovit gott, eller vad menar ni? Fick sedan reda på vad som hade hänt och min fina dag kändes helt plötsligt inte så fin längre. Jag är så arg och så rädd! Inte för min egen skull såklart, utan mer för världen i allmänhet. Jag vet inte riktigt vad man ska säga, elle göra? Här förbjuds all form av mobilisering som demonstrationer och ceremonier, eftersom att risken för fortsatta attentat mot folksamlingar beräknas vara så stor. Svenska konsolutatet här ber svenska medborgare att alltid bära med sig id, eftersom att gränserna stängts till. Men annars är det sol vanligt här. Flaggor på halvstång och upprörda röster, men marknaden var precis lika livlig som vanligt och stranden fullsatt.
     Alla mina tankar till alla drabbade i Paris. Till alla släktingar, alla vänner, poliser, militärstyrkor och räddningspersonal. Nous sommes unis, vi står tillsammans.
 
 
1 Johanna:

skriven

Vad är det bästa med att vara au-pair?
Hur gamla är dina barn?
Vad är dina sysslor?
Hur många timmar jobbar du på en vecka (i genomsnitt)?

Finns det något du ångrar att du inte tog med till Frankrike?
Finns det något du ångrar att du tog med till Frankrike?